Jag vill gråta,
men det är stopp.

Få ut känslan som sitter i mitt bröst.
Öppna mitt hjärta mot skyn.
Erbjuda mitt liv som tack.
Tack för att jag levt till denna dag.
Ömtåligt liv,
som alla andras.

Naturen är min moder.
Det är där jag vilar tryggt.
Det är där jag släpper efter och ger in.
Där behövs inga ord på vad som hänt.
Mitt hjärta säger allt och naturen lyssnar.
Tillbaka med min mamma som förstår mig i allt.
Får mig åter igen att inse och släppa det betydelselösa som jag i blindo
trott som viktigt.

Nu är allt så enkelt igen.
Jag har kommit hem.

Inatt vilar jag tryggt i hennes famn.