Den 22 dec 2010 Satt och tittade ut genom rutan i den grå eftermiddagsdiset på väg till Skärholmen. Framför hade en något satt man placerat sig , lite svartmuskig och allvarlig i en mörk yllerock. Han såg ut att komma från Irak eller Turkiet. I kupén bakom hördes röster från ett pratsamt gäng . Det var en finlandsvenska i svart minkpäls, en invandrad amerikan, som bröt på svenska och en sydamerikan. De nämde exotiska länder och platser, så jag blev lite intresserad av konversationen. -"Montana, dit skulle jag vilja bosätta mig som pensionär", uttryckte finlandsvenskan, med sin kraftfulla röst. "Alla de vackra bergen och vidderna..." -"Well", sa amerikanen, lite mer dämpat. "Det bor väldigt lite folk där och de som bor där är mest män. De är mycket macho..." -"Nå jo, men det vore häääärligt," sa kvinnan," med en riktig machoman!" " Den jag var gift med var en riktig mjukis". "Nej en sån man skulle kunna säga"(Och så höjde hon rösten något ytterligare) "Tig kvinna!!!!" "Det skulle varra en sådan omväxling med en sådan machoman!". Nu började det rycka i mina mungipor och även i turkens, framför mig, som himlar med ögonen och säger."My God". Konversationen fortsätter vidare, men nu avhandlas ett nytt intressant ämne om hur det är att vara skild(kursiverat) kvinna. En skild(kursiverat) kvinna får inte komma på julafton till sin före detta man släktingar för sådan är reglerna i Sverige. Det blir mer och mer roligt och halvfnissande vänder jag mig om och säger till henne, att detta är så roligt att hela vagnen är underhållen och hon svarar leende : -"Jo jag hade velat bli standupkomedian, det hade jag". -"Ja, det borde du bli, för du skulle passa i tv , så rolig är du". Och så skrattar vi tillsammans. Jag får god lust att bjuda hem henne på julafton...men det strider nog mot de sociala koderna i Sverige... Det verkar som hon blivit lite generad. för konversationen blir mer reserverad en stund. Det är två hållplatser kvar till Skärholmen, där jag ska av och julhandla. Då har de kommit in på ämnet smärta. "Hurt", har mer med känslorna att göra, men "pain" är mer kroppsligt". Amerikanen förklarar med sin milda brutna svenska, att det finna ett annat uttryck också "Pity" "to feel pity fore someone... " -"Javisst," (säger kvinnan på sitt kraftiga finlandsmål) "som i sången ( så börjar hon sjunga med hög röst) -"I am pity, you are pity....."( med toner från den välkända musikalen West Side Story " I am pretty, you are pretty.." ) Nu fullständigt kvider jag av återhållet skratt och famlar ut mot utgången till Skärholmens station, i det jag säger när jag passerar henne "Blir jag deppig under juldagarna, då vet jag vad jag ska till. Jag ska sjunga (och så sjöng jag ) "I am pity..I am pity.." Hahaha