Hon tar hans hand och lägger den på sin bröstkorg.

- Känner du det där?

- Vad?

- Mitt hjärta.

- Vad är det med ditt hjärta?

- Det hoppade över ett slag.

De ligger i det gröna gräset på hans baksida och tittar på stjärnorna som kanske aldrig varit så vackra. Han håller sig lite på avstånd, vågar inte komma för nära, fast han vill, vill ju komma så sjukt jävla nära. Han vill vara henne, att hon ska vara honom, att de ska vara en person.

Han kommer på sig själv med att vara tyst alldeles för länge och han ser att hennes högra ögonbryn sjunkit lite som det brukar göra när hon är bekymrad. Små rynkor har bildats på sidan om hennes ögon och han vet att han måste säga något, innan det är försent, innan de inte kan bli en längre.

- Du... jag tror att jag älskar dig.