~*~

Rafael, sade han, du hörer vad som upprörs på Jorden
Satan ifrån Helvetet har fl'tt genom dunkelhetens Bukt [225]
Haver uppstått uti Paradis, och huru oroligt
Denna natt det människoparet, hursom han planlägga
Att med dem samtidigt fördärva hela mänskligheten.
Gå därför, halva denna dagen som vän till en vän
Konversera med Adam, uti den Boning eller skugga [230]
Du honom finn'r ifrån Middagstidens hetta tillbakadrag'n,
Att bevilja andrum ifrån dagsverket med en måltid,
Eller med en tids ro; och att sådant samtal inleda,
Som må tillråda honom om hans lyckliga tillstånd,
Lycksalighet uti hans maktbefogenhet lämnad fri till sin vilja, [235]
Lämnad till sin egen fria Vilja, hans Vilja ehuru fri,
Ändock föränderlig; varna honom därför att sig taga i akt
Att han ej sväva alltför säker: berätta därjämte
Om hans fara, och från vem, vilken fiende
Särla fallen ifrån Him'len, nu konspirerande [240]
Fallet utav andra uti liknande tillstånd av lycksalighet;
Genom våld, icke, för det skall bliva motstått,
Men genom svek och lögner; låt honom detta veta,
Så att icke uti självsvåldlig överträdelse han föregiva
Förvåning, oförmanad, oförvarnad. [245]

Så talte den Evige Fadern, och uppfyllde så
All Rättvisa: ej heller dröjde det bevingade Helgon
Efter att han sitt uppdrag erhåll't; men ibland de
Tusentals Himmelska Värmesken, därsom han stod
Nedsänkt med sina underbara vingar, uppsprang ljuset [250]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 08/04/11

Förlorat Paradis: Bok I - V (J.Milton)