Kringresande knivsliparen

spelar en pavane för skuggan

av sin längtan, hans sista näring

Orden formas i gapet mellan

minnet av kvinnans utsläppta hår

och hans bortskänkta ungdom

En dödens ikon inristad

till vänster om bröstbenet

bara ifall

eller var det kärlekens

Hans existens är inte förenlig med min

han vet

han har längtat, väntat så länge på mig

Jag omfamnar honom ömt

viskar kärlekens besvärjelser

de hemligaste, de enda

Jag låter kniven

glida in mellan revbenen

in i den övergivna kammaren

Han och hon på ikonen är äntligen vigda

med härdat stål

Änglarnas elitförband hissas ner

deras ljudlösa körsång sveper hans kropp