~*~

Har jag efter behag. Så till den Skogklädda Hyddan
De kommo, som liksom Pomonas Berså där var leend's
Med småblomm'r prydd och fragrant väldoft; men Eva
Oprydd, förutom uti sig själv mer ljuvligt fager [380]
Än Skogsnymfen, eller den vackraste Gudinna uppdikt'd
Utav trenne som uti Berget Ida nakna strövade,
Stod där att underhålla sin gäst ifrån Him'len; ingen slöja
Behövde hon, ett Dygdebevis, inga tankar vacklande
Förändrade hennes kind. Vilken Ängeln Hälsningar [385]
Tilldelade, de heliga hälsningsfraser bruk'de
Långt efteråt till den heliga Maria, den andra Eva.

Var hälsad Mänsklighetens Moder, vars fruktbara Sköte
Skall fylla Världen mer talrikt med dina Söner
Än dessa skiftande frukter som Guds Träd [390]
Haver överhop't detta Bordet med. Uppr'st på gräsrik torv
Var deras Bord, och hade mossiga säten runtom,
Och uppå hennes rymliga Ruta från ena sidan till den andra
Hela Hösten låg uppstapl'd, ehuru Våren och Hösten här
Dans'de hand i hand. De samtalade en stund; [395]
Ingen fruktan att Middagsmaten kallna; då sålunda vår
Upphovsman begynte. Him'lske främling, var god att smaka
Dessa gåvor vilka vår Främjare, från vilken
Allt fullständigt utav godhet gränsl'st utmynna, nedkomma,
Till oss för födan och för fröjden haver framkall't [400]
Jorden att giva; smaklös mat kanhända
För en andlig Natur; blott detta jag vet,
Att en Himmelsk Fader giver åt alla.

John Milton 1667

LPWJ svensk version 06/05/11

Förlorat Paradis: Bok I - V (J.Milton)