Redan medlem?
Logga in
MYRORDet kryper under huden och jag kliar mig. Följer krypningen med handen. Rycker till och du viskar. Du ger mig en bok. Jag öppnar och läser mig själv. Det är dina ord till mig. Om mig. Jag vet allt om dig, sa du. Det kryper under huden. Var inte rädd, sa du. Vattnet slår emot stenarna vid bäckens kant. I vattnet speglas bilden av dig. Bara dig. Det är du, sa du. Det kryper inte mer. |
Nästa text
Föregående Junia |