klockan är åtta
och jag sitter här med ett beslut jag måste fatta
det är svårt
men enkelt är det väl aldrig

jag vet inte vad som kommer hända
det kan gå hela vägen till himlen
eller helt åt helvete
det finns en liten chans att det är en stig mot lycka
men risken är större att det är en gata av misär

ännu en gång kan mitt hjärta spricka
men jag antar att det inte spelar någon roll
jag menar etttusentvåhundratre eller fyra ärr
gör väl ingen skillnad

jag är så dum som börjat hoppas
för hoppet sviker alltid
när man behöver det som mest
jag får skylla mig själv
för att jag gör som Ikaros
flyger för högt
för att krascha hårt

men jag vet ännu inte om vingarna kommer bära eller brista
jag måste ju kasta mig ut först
ner kommer man alltid
frågan är bara hur