Alla ytliga människor
Ni är alla lika menlösa
och patetiska

För att nå uppskattning
hos någon annan patetisk dåre
ställer ni samma dumma frågor
till alla som närmar sig er

Ingen bryr väl sig om hur någon annan mår
på denna grymma jord som är vårt
tilltvingade hem
Du gömmer dig bakom en fasad av ytlighet
och frågar hur jag mår
Men ack du är ju inte blind

Min lägenhet är full av knivar
nedblodade tygtrasor
ihopklöcklade snorpapper
dammråttor och stanken
den lämnar ingen oberörd
bara ytliga människor utan känslor

Lp-skivan rullar på
musiken är det enda sällskap jag har
i väntan på stunden
då mörkret tar bort mig
och inte en käft erkänner
hur han saknar mig
förnekar bara min vidriga existens