Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gryningsbud

Hon vaknade av ett skrapande mot linoleumgolvet. Det är ljust trots persiennerna och fönstret är öppet. Det måste vara tidigt - det enda som hörs utifrån är måsarnas skri. Hon ser på ryggtavlan av sin man och vänder sig sedan om för att kolla klockan. 05:02, slutet av vargtimmen. Hur kommer det sig att hon alltid vaknar vid den här tiden?

Hon är så otroligt törstig, och trots att det är så tidigt känner hon sig klarvaken. Morgonkylan ligger längs golvet och hon tar sig motvilligt ur sängen, sveper en tröja om sin bara kropp och smyger tyst ut i köket. Med ett glas vatten i sin hand vänder hon sig mot köksfönstret och lutar sig bakåt mot diskbänken. Den bleka himlen är klar och solens morgonkalla ljus letar sig sakta ner för väggen på hyreshuset på andra sidan skogsdungen mittemot. Måsarna cirkulerar i luften och på marken och en och annan koltrast letar bland löven. Gryningen är fåglarnas tid.

Det påminner henne om en gång när hon var ung och familjen tältade på en camping någonstans uppåt landet. Den gången hade hon också vaknat i gryningen, och gått upp för att besöka en toalett. Måsarna smög tyst bland tälten. Hon var tvungen att gå en bit och på vägen passerade hon en sopcontainer som helt var täckt av de stora gråvita fåglarna. Utan ett ljud liksom följde de henne med sina nattsvarta ögon, och hon hade på ett konstigt sätt känt sig illa till mods. När hon gick tillbaka senare hade måsarna försvunnit.

Hon går fram till fönstret och ser ut på fåglarna som flyger mycket närmre husväggen nu än vad de någonsin skulle göra på dagen. De är liksom mer aggressiva i sitt sätt så här under morgontimmarna. Hon ser bort mot lövträden och deras unga löv och får då syn på ett dött träd som står mitt ibland dem. Hon har aldrig under den långa tid de bott här sett trädet förut. En kall kår rinner längs hennes ryggrad och med en suck från sovrummet gör sig verkligheten påmind. Hon går tillbaka dit in, lyssnar en sista gång till måsarnas varnande skri och stänger sedan fönstret.

När hon senare vaknar igen känns allt som en dröm. Hon ser ut genom sovrumsfönstret. Måsarna är borta.




Prosa (Novell) av copsandrobbers
Läst 292 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-05-11 14:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

copsandrobbers
copsandrobbers