Nu vilar arbetskvarnen,
för hustrun, mannen, barnen.
I huset där de bor
skall lugn och tysthet råda
när skyddade från våda
de innesluts av natten stor.

Ett mörker nu sig sänker
och snart på himlen blänker
små stjärnor utav guld,
som tittar ned och vakar
allt över barn och makar
som blir befriade från skuld.

De slumrar och de drömmer
och dagens allvar glömmer
när sömnens ro de får
och allting de ska göra
i morgon kan ej störa
dem nu, när ingenting dem når.

Högt ovan hyreshuset
långt bortom stjärneljuset
i glädje någon ser
hur trygga de kan sova:
”Det är för mig en gåva”,
så tänker då vår Gud och ler.