Ja, jag hör er nog, hoandes
för här kommer bara jag igen hoandes tillbaka, med raska steg på en promenad igenom skogen
på väg hem i den så mörka natten

Mjaaaauuuu!

Men titta där!
Där kommer visst ett par glittriga gula ögon som jag misstänker bara måste vara den där
så vilda svarta katten
Ja, den där vilda svarta katten som numera bara har blivit helt civiliserad
Jo, för jag kan se nu, hur klart och tydligt som helst i fullmånens sken
att den nu bara bockar och bugar emot mig
och tar av sig hatten
Tjena!

Ja, tjena på dig du!

Vad trevligt!
Vilken trevig katt!

Hej på dig, staden!
Kul att se dig, igen
För här kommer bara jag igen med raska steg på en promenad på väg hem
i den så tysta, men upplysta natten
Gatlyktor överallt
Men staden där alla nästan alltid bara sover, vid den här tiden på dygnet
Jo, för det är mycket sällan som jag ser någon ute i huvudtaget
vid den här tidpunkten
Och skulle det nu bara råka vara någon vaken människa ute, så är det alltid bara någon stackars ensam själ
som går i sömnen, nästan helt naken

Hallå där, kära sol
Nu ligger jag bara här igen, latandes och lapandes i din stol, och bara suger åt mig av dina varma uv strålar
Ja, så du om någon borde väl ändå bara kunna känna igen mig, vid det här laget eftersom det är du
som har gjort mig så här vacker och fin i hyn
med en jämn och fin brun färg, över hela kroppen
Och det är ju därför som alla vackra söta tjejer nu, alltid bara försöker fånga mig
så fort som jag bara dyker upp därnere vid byn

Hej på dig, du, kära läsare av första graden
Du har väl inte somnat heller?
Nä, jag hoppas inte det
För jag hoppas att du nu bara har tyckt om det som du har fått läsa
eftersom den här lilla historien nu bara går
rätt ner i graven

The End!

Ken Cassel
13/2-07.