Jag gick dit du bad mig att gå,
men jag kom aldrig fram.
Jag kände igen vissa landmärken,
fast vid närmare granskning var de fel.
Kartan du hade gett mig stämde inte med min verklighet.

Den förde mig på irrvägar.

Jag provade dina verktyg som jag fick med mig,
de verkade fungera vid en första anblick.
När det blev på riktigt skadade jag mig och andra med dem,
de passade inte mina händer.

De var farliga för mig.

Färdkosten du gett mig,
den var näringsriktig och god till en början.
Men hur kan jag följa Guds vilja med mig,
när jag inte lärt mig lyssna på mig själv.
Min uppfattning av en Högre Makt visade sig endast vara fantasier och illusioner.

Gud var inte riktig för mig.

Jag gjorde halt, stannade,
satte mig ner och lyssnade.
Smälte alla intryck och idéer,
sakta formades mitt inre.
Jag upptäckte att jag hade en kompass i inuti,
jag kunde även smida mina egna verktyg.

Min kompass leder mig alltid rätt.

Nu färdas jag på nya stigar,
upptäcker världen på nytt.
Mitt hem är ingen enskild plats,
utan varhelst mitt hjärta finner ro.
Mina egna verktyg sviker mig aldrig;
min penna och min anteckningsbok.

Hem är där mitt hjärta finner ro.