hela kärnhuset
jag vill skära mig på din höftben
gömma mig i naveln din
jag vill att du ligger på min rygg
så att vi andas med varandra
jag behöver dina nyckelben
för att släppa ut gasellen bakom galler
jag minns din ring med prästkragen på
jag var Robin Hood och du var Marion
du var för bra
du är för bra
du är den enda som har fått mig
att skratta gråt
att halsa i mig mina tårar
din genomskinliga hy
och dina vulkaniserade ögon
när jag skriver detta skälver jag
du åt alltid hela äpplet
varken kärnhuset eller äppleflugan lämnade
kanske borde jag förstått
vårt skedande var kanske inte de mest perfekta pusselbitarna
men värmen gjorde oss till tre
din sällsamma hallontunga
var alltid sval
och du målade altid så vackra tavlor
i min mun
när du försvann tog jag inte det så hårt
jag var ju ändå inte kär
du var bara tidfördriv
ett vackert slott att titta på
jag har nämligen svart bälte
i psykologiskt självförsvar
jag kan sparka jag kan ducka
men jag kan inte gråta
men nu har jag förstått
att du fick mer med dig än jag trodde
jag har raderat hälften av min ipod
för både Queen och Fleet Foxes gör för ont
jag kan inte dricka te som smakar passionsfrukt
inte heller popcorn slinker ned
jag tror inte du försökte såra
men varken blod eller benbrott
kände dina uppsåt.