Göteborg
Du sitter i mig
som ett pistolskott i magen
som en granatskärva i skallbenet

Jag minns en dröm,
Gräsgrönaktig
om en annan värld som var möjlig
och alla vi som trodde på den
Vi som sprang och svettades för den

Jag minns en champagnebuffé
högt upp i ett glaspalats
i Göteborg
som vi bara kunde se på tv

Jag minns
låtar vi lyssnade på
Blitzkrieg Bop hette en
De E Knas en annan

Jag minns ett knas
Jaldung hette han
och var polis

Jag minns arméer av blå
och kontainrar och belägringar
som om det var vi
tomhänta, oväpnade
som var de farliga

Jag minns den svarta ilskan,
stenar som flög
över mitt undrande huvud
och batonger som ven

Jag minns röda rosor som delades ut
För en väl utförd insats
Som ett tack för att
allt skulle förbli detsamma
för att champagnebuffén skulle få fortsätta flöda
där högt upp

För alltid kommer du att finnas hos mig,
Göteborg
Men en sak ångrar jag till denna dag
och det är
att jag inte kastade
en enda sten