kylan kryper in under min fönsterkarm
det finns ingenting jag kan göra
ingen mirakelprodukt att täta med
ett täcke av vit tystnad
det står fem tomma koppar te brevid min säng
värmen bara går rakt igenom mig
stannar ett litet slag vid mina revben
men ger sig snabbt av
lämnar mig,
så otroligt ofullständig

och,
bara en stimma månljus
slipper in mellan mina persienner
vilar en stund över mina kinder
bara för att inse
att,
här finns ingenting värt att lysa upp