somliga dagar
känner jag mig mer ensam än vanligt

solen kastar ett kallt sken in genom fönstret
alla träd står lövade och en vind gungar grenarna
en sval junivind

det är det nordiska vemodets sommar
så blond
så ouppnåelig
så grymt likgiltig och sig själv nog i sin fulländning
som ett blomstersmyckat klassrum

där jag får underkänt i måttlighet

det är en av den sortens dagar
då det känns
som om jag aldrig mer skulle kunna bli varm