Cigaretten brinner sakta, glöder svagt i den mörka natten.
Jag drar in ett bloss, ner i mina lungor. Dödligt farligt för min kropp sägs det; det skänker lugn åt mitt sinne. Jag har inga planer på att bli gammal. Jag släpper sakta ut röken och låter den skänka ett kort skimmer av mystik innan den upplöses helt. Min kropp är helt slutkörd, den är nära kollaps. Hjärnan min däremot snurrar på full hastighet, bombarderar mig med tankar. Jag försöker slå bort dem men det dröjer inte många sekunder förrän de är tillbaka igen. Starkare. Mer övertygande.
Vi måste dö, båda två.
Det är i natt det ska ske.
Jag har inte velat, vill inte, men jag har resignerat, böjt mig för ödets makter. Jag är deras instrument, deras motvilliga tjänare.
Fast även jag kan se det nödvändiga i det som ska ske.
Själv har jag lurat döden många gånger, det kanske är logiskt att jag blev utvald.
Jag drar ett sista bloss och fimpar cigaretten på min underarm. Det bränner till, en kort och intensiv smärta, en mental förberedelse. Det lär bli i Helvetet jag hamnar efter inatt.
Kyrkklockorna i Domkyrkan slår midnatt, nu ska det ske.
Jag är på väg för att göra upp med mitt Öde.