jag kan inte höra det över bruset från mina andetag
hon sliter sönder mina drömmar
min hjärna kollapsar men hon ser inte
lika blind som under helvetesnatten
jag föddes i det fria men låstes in i en kuvös
där luften är tunnare än utanför
snart kommer jag ut ur den,
ja, snart
orkar du vänta lite till?
pianot talar tydligt med mina hjärtslag
som anpassar sig efter musikens rytm
ett bloss av en föraning om döden fyller mina lungor
nu sjunger de för mig men jag kan inte höra det över
bruset från mina andetag
sluta dunka mitt huvud i väggen
jag tror jag kommer dö annars
framför spegeln övar jag in dialoger,
allt för att förhindra ett kaos
frustrationen är mer än jag kan ta så bitar av den
rinner över till behovet av kontroll
jag kan berätta en saga om en flicka med
ett beteende alla visste om men blundade för
du kan få veta allt om henne
för jag vet allt om henne
bakom mina ögon finns en värld en själ aldrig skulle kunna hantera
ett system som ständigt blir utsatt för sabotage
men som varje gång kommer tillbaka
friskare men samtidigt sjukare än förut
kommer dina tankar existera imorgon