~*~

O fjärmad ifrån Gud, O förbannelsens ande,
All godhet försak'ts; jag ser ditt fall
Bestämt, och ditt hopplösa anhang involver'de
Uti detta förrädiska svek, sprider således smittan [880]
Både utav ditt brott och ditt straff: hädanefter
Var ej längre bekymr'de om hur ni ifrån oket
Av Guds Messias befria er skall; dessa överseende Lagar
Ni nu ej bevärdig's, annorledes Dekret
Emot er utfärdas utan återkall; [885]
Den Gyldene Spira vilken du där avvisade
Är nu en Spira utav Järn att sönderkrossa och sönderbryta
Din olydnad med. Väl så din tillrådan,
Ändock ej blott för dina råd eller hot flyr jag
Dessa de ondskefulla Tält hängiven, på det att icke [890]
Det överhängande raseri't, rasande uti plötsligt nyflammande
Ej särskilja: ty snart så vänta att förnimma
Hans Dunder ovan edert hufvud, uppslukande eld.
Då vem som er skapade lamenterande lär,
När vem som er oskapa kan du skall finna där. [895]

Så talte Serafen Abdiel trogen funnen,
Ibland de trolösa, trogen enbart han;
Ibland oräkneliga falska, ober'rd,
Orubbl'g, oförl'dd, oförskr'md
Sin Lojalitet han behöll, sin Kärlek, sitt Patos; [900]
Intet antal, ej heller någon prövning mot honom smidd
Att där avvika ifrån sanning, eller ändra sitt fasta sinnelag
Dock ensam. Mellan dem alla framskred han och passerade,
Lång väg gen' ovänliga hånanden, vilka han uthärdade
Överstående, icke heller våldet frukt'de alls; [905]
Och medelst replikerande hån sin rygg där v'nde
Mot dessa stolta Torn till snar förintelse förd'mda.


Slut på Femte Boken.

John Milton 1667

LPWJ svensk version 07/09/11

Förlorat Paradis: Bok I - V (J.Milton)