Nu den sköna sommaren lämnar mig
hösten träder fram
med kulörer i den röda färgskalan
från gulaste gult
till rödaste rödrött och
slutar i djupaste brunt

så obeskrivligt vackert

Kölden smyger sig in i min kropp
kyler den ner
skrapar på mina kinder
tills de är friskt röda

Det knastrar i det ockrafärgade
frostiga och frasiga gräset
då jag trampar fram mot skogsstigen
som leder till
den lilla silverklara bäcken

Den har vid tidig morgon fått en isig hinna
på kanten
i det klara bäckvattnet
vid den jordbruna bäckkanten

Där hänger redan små vassa transparenta
glasklara istappar
droppande små pärlor
som faller och förenar sig
med det klara kalla vattnet


Hösten förmedlar en vacker lite vemodig tid