Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
fortsättningen på del 1


Läkande Hjärta del 2

Duschen var magisk, det kändes precis som jag blev en ny människa igen. Jag hade dött flera gånger på träningen, inte bokstavligen men det hade känts som att jag skulle få ge upp och bara lägga mig ner och dö, mina ben hade känts som gelé, redo att ge vika vilken sekund som helst. Kniven i sidan hade inte gått över utan smärtan hade bara ökat mer och mer ju mer träningen gick och trots hur mycket jag kämpade och slet så fick jag den hr gången se mig besegrad av Magnus, men just nu var det faktiskt det sista jag brydde mig om. Känslan av tomhet som jag hade känt hos Anna sköljde över mig igen och jag visste inte vad jag skulle göra för att få den känslan att försvinna. Jag tänkte på hennes sms, ”Förlåt, jag är jätteledsen”. Jag funderade ett tag på vad jag borde svara, men just nu kunde mitt huvud bara forma idiotiska svar, svar som verkligen skulle förstöra en eventuell vänskap. Det var mycket bättre att vänta och se, tänka ut ett bra svar i lugn och ro, när jag vet vad jag faktiskt ville. Vattnet rann ner från mitt ganska långa bruna hår ner över min kropp och det kändes lika skönt som det alltid gör efter ett hårt träningspass, om det inte vore för den där tomheten, känslan som fanns där och gnagde i mitt inre. Vad skulle egentligen hända nu?

Att Magnus var otålig var något man märkte snabbt, stärkt av segern i springtävlingen så hade han vart på mig hela vägen hem till honom. Men det gjorde mig faktiskt ingenting, han hade kämpat bra och förtjänade segern, även om jag visste att hade jag inte fått den där smärtan i sidan så hade jag slagit honom, men det var ingen mening och ta upp, bättre och visa honom det nästa gång istället.
- Kom igen nu Andreas, fan hur länge ska du duscha, dags för Fifa!
Jag hade vart helt försjunken i egna tankar under duschen så jag visste inte hur länge jag hade duschat, men tydligen hade det varit alldeles för länge om man frågade Magnus som var extremt sugen på att ta en dubbel seger mot mig.
- Haha lugn, jag är klar strax, starta du så länge jag vill vara Manchester City. Du vet hur jag brukar ställa upp.
- Ja fixar det, men snabba dig, jag är grymt taggad!
Jag gick ut ur duschen och tog en handduk som jag hade fått låna av Magnus. Jag tänkte att vi kunde i alla fall spela en match innan jag berättade om Anna. Eller kanske två, det var inte så bråttom, mer skönt att inte ta upp henne direkt, för då skulle den där tomheten blomma ut igen. Det var verkligen en känsla jag förstod att det var bäst att stänga ute så länge som möjligt. Jag klädde på mig snabbt, rufsade runt håret litegranna och gick sedan ut ur badrummet och in i vardagsrummet där en mycket otålig Magnus satt och väntade på mig.
- Det var på tiden, det är dags nu! Manchester derby, Manchester City-Manchester United, Matchen i matchen Rooney-Tevez. Nu kör vi!

Oj, vad nöjd den blonde Magnus var nu. Han hade lyckats slå mig både på springningen och nu även på Fifa. Han satt där i soffan och bara njöt.
- Ska vi spela igen, eller du kanske har fått nog av att förlora, skrattade den glade Magnus fram.
Men jag tyckte inte det var värt och vänta längre, under hela matchen hade jag funderat på vad jag skulle säga om Anna och det skulle bara vara jobbigt att dra ut på det ännu mer. Magnus var den som jag var med mest och det var behövligt att han skulle få veta.
- Jo, Anna har dumpat mig..
Det blev tyst några sekunder, Magnus bara stirrade på mig, jag kunde se att han inte riktigt visste om han skulle ta det på allvar eller om jag bara skämtade. I hans värld så fanns det nog inte ens på kartan att jag och Anna skulle göra slut, ännu mindre att det blyge Anna skulle dumpa mig. Men just den där blygheten var något som hade förändrats mycket på den senaste tiden. När jag först träffade Anna så var hon verkligen inte den som pratade för mycket, snarare så pratade hon bara när någon frågade henne något och det dröjde länge innan hon ens kände sig säker i mitt sällskap. Men det senaste året hade något hänt, hon hade börjat ta för sig mer, börjat umgås med andra kompisar och var nu ute och festade och rökte nästan varje helg, något hon verkligen inte hade gjort förut. Det var väl just det som hade hänt, hon hade börjat med ett nytt liv, ett liv där jag tydligen inte passade in.
- Gjorde hon det idag? Var det därför du kom så tidigt till träningen?
- Ja, precis. Hon berättade att hon hade tappat känslor och att det inte fanns någon mening med att fortsätta med vårt förhållande.
- Sa hon det?
- Ja..
- Skit i henne, vad vet hon? Har alltid tyckt att hon är lite konstig, du vet Andreas när det här kommer ut kommer det göra många tjejer på skolan glada. Det är Annas förlust inte din!
Det kändes bra när Magnus sa det, och det var kanske lite därför jag hade berättat det för honom för att kunna få stöd och hjälp. Jag visste att det hade funnits många tjejer på skolan som gillade att flirta med mig när man gick förbi dom i korridoren och att intresset fanns, men det var inget jag egentligen brydde mig om när jag hade Anna. Men nu kanske det var dags att se efter vad det fanns för intresse. Men frågan är, fanns det någon som var som Anna?
- Men det är perfekt ju, nu äntligen är vi singlar båda två, då kanske jag kan locka med dig på Matildas fest på lördag? Du vet ju vilket jäkla stort hus hon bor i, och en enorm pool, det kommer bli grymt!
Jo tack jag visste vilket hus Matilda bodde i, jag visste hur snuskigt rika hennes föräldrar var. Men jag visste också att Matilda ingick i det kompisgänget som Anna hade börjat umgås med, och skulle Matilda styra fest så skulle nog även Anna komma. Men varför skulle jag strunta i att göra saker bara för att hon är där.
- Kom igen, skit i Anna, fortsatte Magnus.
- Så fixar jag någon tjej till dig på festen så kommer Anna att bli grymt avundsjuk, jag lovar! Och är det någon kille som närmar sig henne då jävlar!
Samma gamla Magnus, visste alltid vad som skulle sägas för att lätta på stämningen.
- Ja, jo men det låter väl bra, svarade jag.
- Perfekt, jag fixar alkoholen och så har vi en lättare förfest här innan vi drar till Matilda det blir perfekt. Nu ska vi festa ordentligt för på måndag börjar ju skolan.
- Vad sa ni att ni skulle göra? Det var Pelle som hade kommit in i vardagsrummet.
- Jag sa att du skulle fixa sprit till oss så vi kan supa galet här hos oss innan vi drar och super ännu mer på en fest. Du är ju självklart bjuden farsan.
Pelle skrattade, det var inte direkt ovanligt att Magnus kom med sådana skämt till honom, även om det alltför ofta låg lite för mycket sanning bakom dom.
- Jag säger såhär, om ni ser till och vinna på lördag så kommer jag att stå för all den alkohol som ni vill ha, skrattade han fram.
- Deal farsan! Men jag tror att du inte kan räkna med att Andreas orkar 90 minuter, han såg väldigt klen ut på träningen idag, fortsatte Magnus att retas.
- Jag sparade mig så jag kan dra in ett hattrick på lördag, sa jag.
- Gör du det Andreas, då skjutsar jag er till festen och hämtar er när ni än vill var ni än är, sa Pelle.
- Perfekt, nu får du visa lite inställning här Andreas. Jag ger dig bollen så får du fixa resten.

Det var hemma hos familjen Sjöholm som jag trivdes, det var som mitt andra hem. Där jag nästan spenderade mer tid än hemma. Ska sanningen fram så försökte jag vara hemma så lite som möjligt, jag flydde oftast efter skolan och sov ofta hos Anna eller Magnus. Stämningen var inte som den skulle hemma. De bråkade för jämnan, min storebror hade flyttat till Malmö för att komma så långt bort från dom som möjligt, och det hade utvecklat sig till att dom började ta ut sina bråk på mig. Gnällde om hur det gick i skolan, hur mycket tid jag enligt dom ”kastade” bort på skolan och på Anna. Det hade gått så långt att jag nästan skämdes för att låta Magnus eller Anna eller någon annan komma hem till mig, i rädsla för at dom skulle börja bråka. Så det var mycket lättare att hålla mig därifrån så mycket som möjligt, Magnus, Anna och till och med Pelle visste hur det stod till och alla hade välkomnat mig med öppna armar så mycket det bara gick. Ibland kunde det vara så att jag inte sov hemma på en hel vecka, bara kom hem ibland för att packa om någon väska och hämta lite nya kläder eller saker som jag skulle behöva.
- Jag hörde om Anna, sa Pelle. Inte meningen att tjuvlyssna men det är sådant som händer, alla kommer vara med om ett brustet hjärta någon gång i sitt liv. Det kanske till och med händer att ditt hjärta kommer brista två gånger.

Varken Pelle, jag eller Magnus skulle ens kunna ana hur rätt han skulle ha…

- Men det är bara att försöka tänka på annat och gå vidare Andreas.
- Tack för dom visa orden gubbe, men har inte du något bättre för dig, svarade Magnus som ville försöka glädja upp stämningen lite igen.
- Jag ska gå och laga lite mat, ska ni grabbar ha eller fixar ni själva? Frågade Pelle
- Klart som fan att vi ska ha mat, svarade Magnus skrattande. Du har ju just kört slut på allting vi har i kroppen med din fina hinderbana.
- Ja tack, svarade jag.

Jag visste att Pelle ville gott och jag visste att han själv hade en del erfarenhet om brustna hjärtan. Hans fru, Magnus mamma hade gått bort för sju år sen och jag kunde inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det måste ha varit för dom båda. Inte minst för Pelle, jag sörjer över att ha blivit dumpad av min flickvän som jag varit tillsammans med i 18 månader, medan Pelles fru som han hade varit gift med i 15 år dog. Det var väldigt svårt och föreställa sig hur det kan ha varit, men det är bra att sätta perspektiv på saker och ting, det skulle hjälpa mig att inte bara sitta och tycka synd om mig själv utan faktiskt veta att det finns otroligt mycket värre saker som kan hända i livet och att det bara är att försöka gå vidare. Nu var det onsdag och en träning fylld av Pelles taktikspel väntade imorgon och på fredag visste jag att jag och Magnus skulle ha en helkväll av Fifa och snack inför matchen på lördag som vi alltid brukade ha dagen innan. Sen på lördag väntade första matchen efter uppehållet och efter det väntade Matildas fest. Det skulle nog bli roligt och intressant att se hur Anna skulle reagera när vi sågs och även hur hennes vänner skulle reagera mot mig. Ja, lördag skulle bli en intressant dag på alla sätt. Jag visste att Magnus inte hade skämtat när han sa att han skulle försöka hitta någon ny tjej till mig på festen, däremot visste jag inte vad det skulle hjälpa, troligen skulle det vara för tidigt, och skulle jag kunna göra det mot Anna? Det var ioförsig hon som hade dumpat mig, men jag vet ju själv hur jag skulle känna om hon skulle hålla på med någon annan tre dagar efter att vi gjort slut inför mig och alla andra på skolan. Nej, vi får se hur det skulle bli, men det kändes i alla fall skönt att Magnus nu visste, det skulle hjälpa en del.

- Nej, nu är det färdigt deppat för idag, nu drar vi igång en ny match, jag kan vara typ Brommapojkarna, så kan du vara Real Madrid, så det blir någon utmaning för mig, sa han retsamt.
- Haha, vi kör på det, svarade jag skrattandes.




Prosa (Roman) av fresel
Läst 217 gånger
Publicerad 2011-09-10 10:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

fresel
fresel