Idag

När jag satt på bänken, mitt i stan.
Så brann mitt hjärta.
Du vände dig om, gick iväg, kollade bakåt två gånger
Innan du klev in på bussen.
Då kände jag ångesten komma, ingen fara, tänker jag, ångest är vanligt.
Men ångesten blev för intensiv, jag började brinna.
Brann innombords, ångesten har blivit eld.

Elden sprider inte sig, tvärtom så blir den cantralt i hjärtat.
Den brinner inte längre, den glöder, men smärtan och elden
kommer alltid att finnas där.

Tror inte det finns personer, som verkligen kan bli äkta vänner.