förströdd oktoberstorm sliter klädnanden ur trädens famn
gyllene och rött bladguld virvlar 
damm rörs upp

dags nu
bina är invintrade
återstår att se till gravarna
återstår att se sig om men inte alltför länge
innan frosten

korta ljusa vinterdagar
långa mörka nätter nalkas

någonstans i minnesbanken i en liten skyddad vrå
glimmar aftonlampan
där byggs lego med ett barn där värms mjölkchoklad
där kryps inunder filten för godnattsagan

alla mina år faller sig så självklart in i vilan
i naturens stora inandning
som trygghet
tacksamhet - ingen orkar dansa jämt