Gud hatar mig, hon sade det
Talande brinnande buske på vatten
Du är ful sade hon, som en fluga utan vingar
Asätande larv som lever i sin egen dynga
En själ lika vacker som nedspydd kloak
Fast i kärleken till en man som väger för lätt
Du är ful, och i helvetet ska du brinna
Som en brinnande mask ska du guds kärlek vinna

Kärlek, kärlek, en kemisk romans
Kärlek, kärlek, en själlös substans
Kärlek, kärlek, en kemisk romans
Kärlek, kärlek, en själlös substans

Djävulen älskar mig, han sade det
Förförande vacker demon med vita vingar
Han sa; du är fåfäng, gymprodukt i en värld av silikon
Du är en pajas, du är mänsklighetens hån
I din arrogans är du bedårande
Mot allt och alla är du sårande
Du är plast, och i helvete ska du brinna
Alla dina skönhetsprodukter kommer försvinna

Människa, människa, köttklumpar av kol
Människa, människa, en slumpens båg
Människa, människa, köttklumpar av kol
Människa, människa, en slumpens båg

Människan ignorerar mig, ser bort från mig
Och jag ser bort från dem, vandrande lik de är
Regn från mina ögon för att jag är dem och dem är jag
Krampande, ryckiga kroppar för att själen är för svag
Med nedfrusen stämma talade du till mig
En regning höstkväll då mina kläder luktade brand
Du är inget att ha, alla dina ord är tomma
Dina tårar är intet värda, för du är aska i min hand

Du, du, en kemisk romans
Du som traktar efter själlös substans
Du, du, köttklumpar av kol
Du som är en narr, en slumpens båg

Och jag; en mun utan tunga och med en vass tand
Med ruttnande kropp och ögonen fyllda av sand
Blind för allt annat än min egen lusta

… jag är bara aska i din hand