höststjärnan dansar
med strålars skira pärlor
smeker ljus i kylans sprickor
lämnar världen i ett skimmer

solväven den glänser
med en hinna utav guld
en doft av tröst i luften
som mina ögon inte ser

något är på väg
med en hastighet av mörker
men oktober vill något annat
att färgerna ska stanna

jag glider på dess känsla
som vore den ett hav
på regnbågsvingars fjädrar
på himlens bleka yta

piskar med min svans
andas regnets droppar
dyker genom molnen
en sommarstormens åska

svamp och ädelsten i skogen
kalla händer i en vante
människor som lyser
varma kinder mot varann

för det är ju alltid mörkast
innan dagen gryr

och hoppet är ett löv som faller

innan grönskan föds på nytt