I detsamma jag försökte förstå andra började jag också, så smått, förstå mig själv. Öppnade nya dörrar, stängde andra. I ljuset av detta fenomen, som jag skulle vilja kalla det, blev natten något ljusare och dagen mer mångfacetterad. Mina ord blev mer ärliga, men inte nödvändigtvis mer sanna.

Glädjen håller i en sådan värld

den blir inte som en följetong
med
konstgjorda
tillrättalagda
påklistrade (i efterhand)

skratt