Mina blödande läppar viskar ord
som är för vackra att säga högt
du viskar ord jag inte hör

Jag blir medveten om andningen
att andetagen låter tunga
håller andan i ett försök att inte ta något utrymme

När jag skakande kollapsar på ditt golv
med tårar och intrasslade tankar, mitt privata kaos
håller du ihop mig

Kom nu så river vi ner staden
och klöser dem med klolika fingrar
kom så raserar vi allt