Så gav man jobbet för en man, åt en som knappast något kan, en förväxt barnunge, tatuerad som en padda har troligen dadda även på jobbet. Och sitter där och jäser i nåt slags översittar attityd och inte bara i smyg, föraktas han, av dom andra. Hans ringar som rasslar ska vara till prydnad och han försöker skrämma till lydnad i sin löjeväckande figur…

Paddan från P… sitter som själva Lamberts son och behöver inte spela fån, då hans naturliga belägenhet ger honom detta naturligt och en sladdrig kraftig färdighet, i det som endast han själv troligen skulle, kalla för nåt slags värdighet…

Och ringarna ringer runt fingrar och öron rasslar, och mitt i allt strunt som han kläcker ur sej finns det hos han en slags, för alla andra uppenbart klara dåligheter som inte han gör nåt väsen av, i klarhet. Ja eller brist på klarhet och, förnuft…
Han är en dum, pinsam, padda helt enkelt som fått alltför stort ansvar, här i världen, en vacker dag kommer säkert även hans chefer att inse det