Tyngdlagen tvingar ner
Om än så lätta och luftiga
Löv till backen som ett colorerat täckelse
Över ännu gröna gräsmattor
Vars färg verkar visa sin längtan och saknad
För och till sommaren
Solen och värmen
Ännu är tid att se och lätt minnas
Innan frosten ger tidsfristen för sommarminnen
Till spillo med sitt vita kyliga täcke
Då när man kallar minus 10 för ”ganska mildt” väder
Och asfaltens blanka yta får mången på fall
De som har brott-om
De inte passar sej