Tiden, denna mögliga snigel som slickar
de, mina, innersta ägodelar
Lämnar klibbiga sår i ögonlinje, vill kräkas
Spy upp varenda känsla som med naglar av stål, rispar
varje tickad sekund i mage
Det ilar i hela kroppen, gaffel och porslin, kastas. Bröstkorg blöder
stora röda sår. Jag hör dem, du vet
De gnager, och det är ett smaskande, ett läte
Lågt, men det finns, där och jag trycker fingrar
förbi örontrumma, spränger hörsel
och ur en nyfödd tinnitus låter jag mig själv
bäras
Vecklar ut dödens vingar, särar på armar, kniper ben
Som ett kors ska jag hänga

Om tre timmar, är jag hemma

Jag ska stjäla din doft, omfamna i tryckt förvar och ge dig åter

till avrättad lunga