Ännu en kärleksvisa
Sorgens silvertråd fastspikat vid hennes kön knuten runt om hennes nacke Som om himlavalvet tynger ner moderns kropp Är nackkotorna nära att brista och hennes eviga blick fast mot marken
En sådan lustig gång som om iscensatt av Monthy pyton Eller en Kafkans berättelse, typ; - The story of the man turned into cockroach En sådan krampaktig och långsam gång sakta går fadern lutad mot gravens kyla
Vart tog då deras kärlek vägen? Samma väg som vi alla gå? En tidens löjespel? Eller en 13 sekunders orgasm?
Men jo, far och mor, skulle nog tycka om dig ändå..
Mitt älskade barn
Med brusten navelsträng För evigt isolerad Från en varm kropp För alltid itudelad I stadd med dödens metamorphos Till minnets skugga även den hädan gå
I sanning mor och far viska Du är oändligt älskad ändå
Fri vers
av
Armo
Läst 522 gånger och applåderad av 25 personer Publicerad 2011-11-10 13:47
|
Nästa text
Föregående Armo
Senast publicerade
En kaffestund Väx upp En bön jag ber så En BDSM lek, inget allvarligt Dold Kärlek Ensamma Sådan du är Se alla |