Svamparna vecklar ut sina kronor
gyllenbruna, silkesmjuka
hjortar lystrar, hornen höjda
hör luften fylld av avstånd
tusen fågelmoln mot himlen

vi har färdats genom tiderna
sömnlösa som gryning
driver dimma över myren
vi tror att allt kan förlåtas

bakom bergen river ödsliga bränder