Andas uti mitt spröda snäckskal,
slå hål på min tunna kalkhinna
I saltaste vatten, på djupaste botten
välver jag sandkorn till pärlor

Förlös mina innersta tankar
i det djupaste hav tyngs känslorna ner
Lyft upp mig och se mig stråla
som mareld dansar jag om natten

Håll om mig om natten
se mig skifta i pärlemorvitt
I blekt månljus i ljumma mildvädersvindar
virvlar hjärtslag mellan våra tungspetsar

Arma är stjärnorna som ensamt lyser
för andras enslighet
Bräckliga är vi människor
som små snäckor fyllda av längtansfulla hemligheter

Viska då i mitt öra älskling
lägg ditt öra mot mitt bröst
kan du då höra vågor slå mellan hjärtslagen,
kan du höra havet kalla på dig?