Kniven föll, bortglömd på skärbrädans vita. Hans läppar mot hennes nacke suddade ut rummets konturer, pirret sprang barfota ur mage, längsmed höft och ben. Fingrar, starka utav vilja flätade begäret synligt i hennes redan rufsiga hår. Hand om bröst, andetag ur lunga. Omedvetet känner hon ryggen svanka, viljan att känna honom, på, i. Vrider sakta, haka mot haka. En kyss, och hon bad hjärtat att inte brista.


Kysste honom så, tillbaka.