Hon bet sig lätt i läppen, bilderna på varmare breddgrader, vita stränder och skratt ekandes mot stjärnklara natthimlar blixtrade förbi.


Han; i badshorts – hur han vänder sig om, lägger sin blick i hennes och ler.

Hon; i ett av alla hans linnen, nyvaken och kär.

Han vinkar, sätter upp handen som stopp och kinderna spricker upp i ännu ett brett leende. Ett leende bara han kan frambringa.

- Vänta! Vänta, rör dig inte jag ska bara…

Hon hinner aldrig höra klart meningen, vad det är han ska göra. Han har redan vänt sig om, på väg ned mot stranden. Hon är glad. Idén att tillsammans åka till thailand, efter bara en vecka av vänskap hade höjt en massa frågande och skyddande ögonbryn hos familj och vänner. Men de hade stått på sig, de ville, det kändes bra. De hade fått rätt.
Hon suckar, fyller lungorna fulla utav havsbris, vickar lätt på tårna och sträcker ut sig i sängen, på gårdagens tillskrynklade lakan.

Hon mindes hans fråga ”VAD ska du lära mig?” Hon skrattar till, det kändes som igår och ändå så länge sedan. Att han inte förstått, där och då – hon tar hans hand, när han med häftiga andhämtningar kommer tillbaka till bungalowen med färsk ananas och mango – att vilja bli hennes såklart.