Fast mellan två världar.
Mellan två tankar.
Att vara eller att inte vara.
Att dra på sig en mask som inte kan ses som en själv.
Jag har blivit det människor anser som ”normal”.

Jag är den människor anser som ”en i mängden”.
Jag hör till.
Att sticka ut och göra något som är annorlunda. Eller något som är så enkelt som att vara sig själv har helt plötsligt blivit något som inte är så självklart.
Glåpord, diskrimineringen, mobbingen. Bara för att du vågar uttrycka dig själv som den individ Du är.
Du är udda, idiot, dum i huvudet och du passar inte in i normen som samhället har byggt upp framför våra ögon och som vi har blivit uppfostrade till att tro att det är korrekt.
Vårt samhälle ska vara slödderfritt.
Du ska älska en viss person och inte älska någon som Du har valt.
Samhället väljer ut den du ska vara med och den de anser vara rätt för dig.

Här står jag.
Mellan två världar.
Mellan två sätt att tänka.
Inget av dem verkar ha de rätta svaren…