När vi gick i skolan så berättade våran SO lärare om sitt besök i USA, visade diabilder från kyrkogården där man begraver soldater och allt hade en, tanke en känsla av det förgångna. Och han sa att det otäcka var att när vi var där så begravde man fortfarande folk, då från Vietnam, där…
Och allt hade en känsla av, en aura, att då, var det en förgången tid, Vietnamn låg ännu över allas tankar men det stora var världskriget drygt 30 år innan…

Idag, många år senare, så ser man och håller begravningar, i rätt stor omfattning ännu. Och det är inte förfluten tid, det känns så nära, så närgånget, som om, det kunde vara över även oss, Europa, Sverige, när som helst nästan.

Det finns folk och partier som spekulerar hur världen ska få ner sin befolkning i antal… man talar om mellan en halv och en miljard, problemet är att då måste ett antal miljarder människor dö… de enda problemet för dom som beräknar detta är hur, ska man bibehålla en lika stor marknad om 80 till 90 % av befolkningen försvinner?

Hur ska vi bibehålla vinsten, säger man i de leden… ja de finns några sätt, ett är att höja kostnader och därmed också marginaler. Man kan låta de som konsumerar, konsumera mera, då de är så pass få, i jämförelse med idag…

Men marknaden, konsumtionen och vinsten är viktigare, än allt annat för dessa ”djävulens barn”

Men då, på 70 talet, så trodde vi inte på fler krig, inte så stort inte så förödande… och inte att USA skulle ha tusentals döda och sårade, skadade och demolerade människor… och då vet vi ändå så lite om de 100 000 tals civila i dessa länder…

"allt går igen"