Och du lade så, en hyvel i min hand
gav mig inget annat val, än att tag för tag
skiva bort, bitar från mitt bröst
tills dess att mitt hjärta, ur sörjigt hål
låg blottat

Tog så, din egen röst med knuten näve
slog så hårt du kunde

tills dess att de ord, som skulle komma att höras
ur min mun var och förblev

dina