otydligheten briljerar
och skrattar
hånler och gråter

skuggorna kastar ljusskimmer
över mina sårade lemmar
mina blödande ögon

spjut av obönhörlighet
ristar in segertecken
i det råa, röda

minnesluckor
drar ut blodsträngar
ur saknaden

finner mig liggande på din grav
smakar jordens sträva levnad
förmultnar sakta, bitvis
tills du och jag åter är
tillsammans