Det var en främmande mans ord, som ljöd
som dina
han glittrade komplimanger, bland stressade steg och ekon
från tussentals varmklädda fötter

Han ville smaka på läppar röda, så rödmålade likt mina

Han hette Karl, och kallades för Kalle
bad om mitt, jag svarade Camilla


"nästa Slussen"


Lade artigt
ett nej, i hans hand
Han log ändå, sa att Du var en lyckans ost
en lyckligt lottad kille