Mitt deprimerade jag ropar jag orkar inte längre
jag vill inte leva känner skuld och skam att jag
inte orkar och är så trött

Mitt hem blir allt mera kaos inte frostat av frysarna
på flera år nu frost ar mina anhöriga av dom och den
ena verkar inte gå igång igen allt är mitt fel för jag har
inte skött om mitt hem det var tjocka islager precis
som mina lager av fett som försvunnit

All skit jag burit hela livet åt anhöriga föräldrar orkar jag
inte längre bära dom får bära min skit nu jag känner skam
skuld och offret är ständigt vid min sida ska jag ta mitt liv
för eller senare för jag orkar inte längre mycket mera på
psyket får man sällskap av andra i samma situation

jag är hemma på permission och känner mig inte avslappnad
men fruktansvärt trött kanske det är alla tabletter theralen
citodon alvedon xanor propavan tar allt enligt ett schema
luddig i huvet öm i hela ryggen nacken axlar bröstrygg om
detta ska fortsätta så vet jag inte längre om jag orkar med
jordelivet vill bara sjunka ned i ett hav av dimma i ett töcken
utan att känna några känslor för jag är så rädd för livet