en dag ska mina sinnen fördunklas
utan vetskap
att jag genom jorden sjunka
till mörkaste jord

en dag ska mina lemmar återlämnas
till den evigt viskande vinden
och en tystnad ska vila över mina läppar
när jag sänks ner i marken

mina tankars existens slocknar
mina drömmar likså
när jag åter den dagen
utan insikt
blir till mull där rosor åter spira

frost blir till tjäle
död till liv
men aldrig ska då mina sinnen veta
att rosor åter stå i blomstertid