Du har magrat





Du skakar och rycker

okontrollerat.

Du ler tandlöst mot mig

och när du öppnar munnen

rinner saliven ut och ner

längs med din haka

och lämnar en blöt fläck

på din tröja

En halvtuggad matrest

ligger och flyter i mungipan



Jag torkar din mun och

smeker dig på kinden

Tittar efterforskande

och undrande in i dina ögon

för att se om jag kan

förnimma dig



En rörelse

som i nästa blinkning försvinner

av utmattning och förvirring

Du ylar och sträcker ut armarna

mot mig



Du drar mig intill dig



Och för en sekund vill jag tro

att det är mig du ser

och att du vill lugna mig

och stilla min frågande blick



För en sekund

bränner det till i mitt hjärta

jag håller dig hårt

och jag kan ångestfullt älska



Dig



Den saknade

Den efterlängtade

Bortom ord och förlorad

i både din och min kamp



Du



som jag för alltid är förenad med

av samma blod född ur navelsträngen

som så brutalt

snärjer oss i blodiga knutar



Nu



endast i mitt minne

som sakta falnar

i takt med att skuggan brer ut sig

i dina ögon









... jag ville så mycket mer