Medan alla timmarna passerar utanför
ser vi bara ungdom, och det enda som vi hör
är lustan, romantiken och passionens sång
Utan att ta hänsyn till att vi ska dö en gång

Du sa att du var farlig att hålla om
Jag tyckte inte det var någonting att bry sig om
Jag behövde dig så mycket den här morgonen
Jag tror att jag behöver dig igen

Mina armar om din midja, dina fingrar i mitt hår
Jag släpper inte taget, jag vill se att du förstår
Du kanske är förvirrad, kanske lurar mig
Men jag menar vad jag viskade till dig

Låt mig blott få känna att mina puls är stark ännu
Jag är rädd, den enda som kan lugna mig är du
Jag vet inte vilka drömmar jag får se inatt
Jag vill flyga innan verkligheten når ifatt

-----------------------------------------------

Vi hittar tillbaka till Krossholmens vik
Gitarren och jag, där gör vi musik
Till ljudet av vågsvall och måsarnas skrik
Den natten blev aldrig mera sig lik

Där blandades dimman med lukten av tång
Där grät jag i tystnad, där skrev jag min sång
För att få tillbaka dig en sista gång
Men stranden var ensam och natten var lång

Jag skulle ha väntat med att fara dit
Jag hade haft tid att få tänka en bit
Att bara flytt undan är ingen merit
Men vad ska man göra när allting känns skit?

---------------------------------------------

Jag vill simma i mareld igen,
och segla ut till havs i Skagerrak och Bohuslän
Jag vet inte vart jag är på väg och vart jag ska,
jag minns inte nåt av vad ni sa

Jag behövde dig när paniken blev för svår
Men allt är glömt och jag kan känna havsvind i mitt hår
Du som var så stolt, hur kunde du ge upp så lätt?
Jag blir aldrig någons marionett

Vattnet är så kallt och himlen färgas röd
Jag simmar ut i hopp om att imorgon hittas död
Ljuset bleknar ut i sommarnatten och jag vet
Jag ska tyna bort i ensamhet

Tankarna får vila i mitt eget paradis
Här kan allting börja om igen på sätt och vis
Vem var det som sa att det var fegare att gå
än att stanna kvar när allt är slut ändå?