Jag skriver ofta om allt mörker som fortfarande bor i mig.

Glasskärvorna i mina skor.

Den ständigt sorgsna grå vandraren.

Försöker vrida ur all smärta inuti.


Jag är lika stora delar ljus.

Inom mig brinner hoppets låga, jag har krypet ihop på marken många gånger. 

Jag reser mig alltid.

Kommer alltid igen.

Unbreakable, untouchable and forever shining. 

Eternal soul.

Eternittak av asbetsdamm.

Ekot av det förgångna.

Framtiden är dold i rosaskimrande slöjor.

Kyss mig och kryp nära. 

Sväva, sväva.

Sväva.

Skratta.

Älska.

Följ med mig till morgondagen.

Lev.