Äter, frossar litervis
med liv – trycker ner alldeles för stora bitar
spräcker svalj, dödar strupe

Magen, snudd på förfall - vill bara kräkas

Ljummen saft, likt sav
rinner kladdigt, från mungipa och jag har inget
val. Måste fylla, kväva
tuggar med öppen mun, ser ut som kroppsdelar
i det hål, som efter den natt
vi skeda, ekar

skriker

åmar sig mot min hungriga - insida