Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
lyssna gärna http://open.spotify.com/track/31oCf8ib5WFynZtxYvIEVf


Förruttnelsens älskad



Slungar glåpord, kastar svarta tungor
emot verklighetens, nedsmutsade ögon
lock

och låser kyskhetsbälte

runt bröstkorgen
Torkar nedsmetade kinder, det doftar
inte längre rosor
och jag är rädd, för att slicka mig
runt munnen

Om jag ändå, hade gryningen
att viska mina synder
skulle natten, inte vara
så jävla svart

Skriker, tystnad

ut i tomma intet
Ett ljud, som påminner om tinnitus
i det hjärta, som vägrar att slå

- förgäves













Fri vers av Baystream
Läst 192 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-12-20 12:20



Bookmark and Share


  Armo
Texten vältrar sig i misströstan och förnekelse, den skriker ut sin smärta och protest. Älskar känslan av vånda och ängslan jag får av att läsa den. (I know I´m kind of sick)
Låten däremot är stillsam, i samma tema som texten men här är det någon som redan gett upp, alla protester, all hopp, alla skrik är borta och kvar finns bara sorg.

Gillar dynamiken mellan din text och låten. De pendlar meillan hopp och hopplöshet, mellan skrikande smärta till hopplös sorg. Otroligt att du lyckas skapa så mycket med så lite. Applåderar
2011-12-20

    ej medlem längre
Mer erotiserat lidande...and I love it!!! Missförstå mig rätt nu (jädra uttryck egentligen, hur kan man "missförstå rätt?") men du målar upp smärta med så intensiva penseldrag, att man inte kan låta bli att förföras
2011-12-20
  > Nästa text
< Föregående

Baystream
Baystream