fantasin var min syster och lekkamrat
i en ensam barndom
där solen svedde gräset på backarna
och ingen fanns

udda fågel i hönsgård  
hackad
i skolgårdens utanförskap
barn har näbbar och klor
fantasin var mina vingar bar mig
högre
böckerna min föda
orden skapade mig om och om
igen
fantasin gav dem flykt
pennan föll i handen av egen kraft
och papperet låg vidöppet
som en ännu oritad karta

jag minns ingen tid
före orden
endast ett dunkelt tillstånd av vara
och fantasins susande vingslag
jag tänker inte
jag berättar mig tyst
inne i min hjärna som jag alltid gjort
och jag delar mig strof efter annan
med dem som vill lyssna
på så sätt finns jag
om än tveksamt