För samman, sakta ihop - fingerspets mot fingerspets

smeker ömt, insidan. Känner, värmen breda ut sig
över naken hud, vintern suddas ut. Liv, så som liv ska vara
lindar in, håller om.

Sakta.



Händer, nu nära varandra. Kopplas samman, bildar ett. Naturligt, menat att vara. Så som hjärtan, är gjorda - för att slå.

- Vi är såhär.

Du håller ihop dina händer. Tio bevis, som bitar ur en sanning, bildar ett pussel, en helhet – vi är dess mitt.

Jag ler. Nickar, i en kyss jag lägger om dina läppar.




- Jag vet.